Trött på julmat och funderingar om fattigdom

Hej på er!

I förra inlägget så berättade jag ju om den goda julmaten vi åt på julafton. Nu är jag rätt less på den och längtar efter något annat. Men så är det väl alltid. Först är det jättegott och sen föräter man sig och vill inte se en julskinka igen i hela sitt liv. Och lagom till nästa jul så är man sugen igen och sådär fortsätter det, år efter år. Värre problem kunde man ju i och för sig ha. Jag har ju i alla fall mat. Bra mat. Till skillnad från miljontals människor på vår jord som går hungriga.

I jultider känns dessa problem både avlägsna och nära på samma gång. Avlägsna för att man sitter i ett varmt hem med mat i överflöd, så långt i från nöd och lidande man kan komma. Nära för att man tänker på hur bra man har det. Det är en underlig kombo. Men det är väl när man har det som bäst som man inser hur bra man egentligen har det.

Jag önskar verkligen att alla människor kunde få leva i fred, trygghet och få sina basala behov tillgodosedda. Har läst artiklar om att man egentligen skulle kunna lösa fattigdomen och svälten i världen om alla länder verkligen ville det på riktigt. Det är en svindlande tanke – att det går. Ännu mer svindlande är nästa tanke – det går, men det görs inte. Det går inte att acceptera.

Det har pratats i decennier om att satsa på att utrota fattigdom och svält. Man har satt upp mål men bara kommit en liten bit på vägen. Jag hoppas verkligen jag får se det målet gå i uppfyllelse. Tills dess får vi hjälpas åt och stötta de hjälporganisationer som finns på plats i de länder där lidandet är som värst.

Det här blev ett lite deppigt inlägg kanske. Men jag tror ni förstår känslan och tankarna. Var tvungen att skriva av mig.

Posted in jul